Idag är det en sådan där jobbig dag, började sådär med en bångstyrig liten liten kille som inte ville klä på sig, kan vara jobbigt vanliga dagar, men en sådan här dag när man känner sig slut och trött blir allt värre.
När jag väl lyckats baxa in Wille i bilen kommer B för att hämta bärgningsbilen eftersom Henke jobbat natt, får en jättekram (gulligt) och sedan, men Lisen hur mår du? Du ser sliten ut!
Tack, precis vad jag behövde! Jag vet att det var av ren välmening, men jag mådde inte bättre för det.
På dagis gick lämningen jättebra, å det var skönt, brukar iofs gå bra men ibland kan älsklingskillen kinka lite och inte vilja släppa taget, men inte idag :-)
Sedan sitta i dom äckliga förbaskade köerna som började tidigt inne i Södra Länken, men men var iaf på jobbet innan 09:00 så det var ju oxå bra.
Sedan kom chefen och pratade arbetstider inför sommarveckorna, eftersom vi på min lilla avdelning bara är tre som ska samsas om ledighet gäller det att knåpa och knepa så gott det går, och det är inte det lättaste.
Det är framförallt 2-3v där jag arbetar själv med en sommarvikarie som är knepiga, jag måste försöka meddela vilka tider jag kommer vara här, å det är nu jag känner att jag börjar gå sönder, jag vet ännu inte hur Henriks sommarschema ser ut, kan jag räkna med delat ansvar för hämtning/lämning bla bla bla
Jag avskyr att inte veta, får panik, blir stressad, ledsen, ja allt.
Frågar någon nu, men Lisen hur mår du? Kommer jag garanterat att börja lipa, det har blivit en jättestorgrej av semesterplaneringen, och det mycket tack vare att förskolan först i mitten av April meddelar vilka veckor förskolan stänger, och då hade jag redan lämnat in min semesteransökan till min arbetsgivare innan 30/3 som är sista datum på dom flesta företag. Och min semesteransökan matchade icke förskolans tider, så bägge mina två kollegor fick börja rodda om med sina ansökta semesterveckor för att kunna hjälpa mig. En vecka av två är löst, och på något sätt löser sig säkert den andra veckan också, tack vare underbara svärföräldrar och min mamma, men det känns ändå jobbigt att behöva förlita sig på andra.
Nåväl vad är väl en bal på slottet............................
OJOJOJ
13 år sedan