Vänskap

är STORT, det är underbart roligt, och otroligt svårt (ibland) precis som livet, jag har faktiskt ganska få, äkta vänner. Min absolut bästaste vän har jag känt sedan barnsben, vi har upplevt så otroligt mycket ihop, både roliga, tråkiga, läskiga, pinsamma, konstiga saker ihop, och vi bråkar precis som ett gammalt gift par, MEN vi vet alltid att vi har varandra, i vått och torrt.

Jag kan direkt säga att allt som står skrivet ovan gäller även för min storasyster, den bästaste syrran, EVER!

Sedan har jag en annan väninna som jag träffade i vuxen ålder på mitt förra jobb (för väldigt många år sedan) vi har inte samma historia tillsammans och pratas inte vid lika ofta, MEN samma som ovan, vi kommer alltid finnas där för varandra.

Jag ska absolut inte glömma bort en av mina kära kollegor, vi umgås väldigt sällan privat, och talar typ aldrig med varandra i telefonen, vi ses ju ändå på jobbet varje dag (ja förrutom de dagar jag vabbar :-) ) men hon är iaf en riktig vän, genom alla år har vi ändå stöttat varandra genom flera jobbiga sutuationer, jag värdesätter henne otroligt mycket.

För några månader sedan lärde jag känna en tjej, ja, är man knappt fyllda 30 får man fortfarande kallas tjej och inte kvinna, för det låter så gammalt. Jag tycker att man kan säga att vi "connectade", väldigt tidigt började vi prata om rätt personliga saker, och det kan verka ytligt, MEN det känns inte så, denna underbara tjej har dock en del jobbiga saker att bära på, jag vet inte allt men har iaf en hyfsad överblick på läget, hon mår verkligen dåligt, och jag känner mig så himla maktlös. Vi känner inte varandra så pass att jag vet om hon eventuellt kan misstolka saker jag säger eller gör, nu låter det som en kärleksrelation, men det är det verkligen inte, utan ibland kanske man försöker vara klok och säga rätt saker, men eftersom man inte riktigt känner varandra vet man ju inte om det tas på rätt eller fel sätt. Jag tänker dock inte sluta säga saker, utan det jag säger eller gör är av välmening. Jag hoppas och tror att hon innerst inne vet det.

Och jag vill inte heller låta bli att nämna min älskade kärlek och sambo Henke, han är också min bästaste vän.