Big is beautiful

ja visst, på andra kanske, men nu é jag less på att aldrig känna mig bekväm, jo jag gjorde det senast i september, sen började jag jobba efter mammaledigheten och då gick det sakta men säkert utför, tid och ork bara försvann.
Det blir inte heller lättare när jag är en grym periodare, det är oftast allt eller inget, har svårt för att göra saker lagom mycket, och så kommer det bli nu mé. Det började i söndags med en rask wogging med Wille i barnvagnen, igår ett stenhårt 20minuters pass på crosstrainern medans Wile sov, och idag mina 3 gamla invanda rundor runt Kocktorpssjön, dock utan barnvagn idag då Wille är hos farmor och farfar, och döm om min förvåning när jag faktiskt orkade springa mer än ett varv utan att stanna.
Nu är jag faktiskt lite stolt.