Lite trött men glad

för att lilleman verkar må betydligt bättre, varit fullt ös sedan 07:00 då han glatt slog upp sina blå, undrar vem som sov sämst av oss inatt, förmodligen jag som lyssnade efter varenda litet ojämt andetag, gud så hönsig man är, men jag älskar ju den där lilla krabaten.
Men det hände något läskigt inatt, vid tre vaknade han och var jätteledsen, han satte sig upp i sängen och sträckte upp armarna, men inte mot mig, samtidigt som om det inte verkade som om han överhuvudtaget såg mig, shit tänkte jag, han har blivit blind, men efter en stund somnade han lugnt in igen, och jag började tänka lite mer, varför skulle man bli blind helt plötsligt av hög feber, verkade ologiskt, och ja imorse så såg han ju uppenbart, han kanske inte ens var riktigt vaken då inatt, inte helt ovanligt att man yrar när man har närmre 40 grader.